Idag är det 11 september. En dag som jag tror de flesta ser som en ganska olycksbådande dag.

Den 11 september 2001, 2 flygplan körde rakt in i World trade center på ön Manhattan i New York. Jag kan själv inte säga att jag minns det så himla mycket eftersom jag bara var 6 år gammal, men jag minns att jag vaknade på morgonen och att mamma och pappa satt och kollade på tv och på tv:n var det ett flygplan som krashade in i ett högt hus. Jag minns också att jag förstod att det var något speciellt som hänt eftersom mamma och pappa aldrig kollar på tv så tidigt på morgonen annars.

Den 11 september 2003, utrikesminister Anna Lindh blir mördad på varuhuset NK i Stockholm. Det var på den tiden då jag fortfarande bodde i Stockholm. Så mamma och pappa hämtade mig efter skolan och sa att vi skulle ta bussen till Rosenbad. Jag förstod inte varför så jag frågade och då berättade mamma att vi skulle lämna en blomma där för att utrikesministern hade dött. Några dager efter incidenten åkte jag och mamma ner till NK för att handla lite och gick då förbi brottsplatsen (utanför filippa K). Det var hemskt att veta att någon hade blivit mördad där, men det var ännu hemskare att se 2 blodfläckar på golvet. Jag och mamma gick därifrån för det kändes så obehagligt. Jag minns att utanför NK låg det hur mycket blommor som helst i en hög. Flera tusentals, kanske miljoner.

Så det här inlägget tillägnar jag Anna Lindh och alla offren i World trade center katastrofen.

Ja som sagt behöver skriva av mig lite..

Jag tror nästan ingen förstår hur jobbig den här hösten har varit för mig. Allt har gått fram och tillbaka.
Jag har väl inte varit i skolan jättemycket. Men jag har inte orkat jag har inte pallat jag har inte alls mått bra.
Men när jag väl kämpar mig upp för att ta mig till skolan får man hör kommentarer som att: "Du är fan aldrig i skolan" och "Skolkare" och andra saker. Hur kul är det? Och ja jag förstår att många andra inte heller pallar skolan. Men liksom ingen förstår hur mycket jag verkligen hatar den! Jag hatar allt som har med skolan att göra!
Allting började väl i sommras! Förlorar en av mina bästa vänner.. Olivia! Vet aldrig om allt kan bli bra mellan oss igen efter allt som hände. Hösten har gått fram och tillbaka med kompisar och allt. Märker ju att jag är reserv för väldigt många. Är den sjuk och den sjuk så är jag med Astrid annars är hon som luft. Ungefär så är det.
Jag undar egentligen varför allt sånt här ska hända mig. Vissa säger att man har sånna perioder.
Okej visst men i så fall har jag varit i den perioden sedan jag började 1:an. Jag har varit mobbad, utstött, skrattad åt och mycket annat. Jag har nästan alltid varit allas reserv. Någon som egentligen inte betyder så värst mycket för en men när när deras bättre kompisar inte finns där för de så ska jag göra det. Även om jag är luft för de i vanliga fall. Så även fast många behandlar mig som skit så ska jag alltid finnas där i alla fall?
Fy fan säger jag bara! Jag har faktiskt också kännslor?

Senaste dagarna har gjort mig så himla lycklig! Sen jag började prata med Josefine så har allt känts mycket bättre. Jag menar det verkligen!
Du har gjort mig lycklig J o s e f i n e !
Men idag försvann lyckan.. när du sa så Anna så blev jag helt kall. Jag åkte tillbaka in i mig själv och förstod att allt inte kunde vara perfekt ens i en vecka. Jag förstår ingenting just nu. Jag känner mig febrig. Jag mår inte bra.
Jag saknar så himla mycket! Linnea min bästa vän, Elin bästis, alla gamla tider över huvudtaget! Tänker tillbaka på allt som hände för bara ett år sedan. Nicita vi var bästa vänner, Olivia vi var också bästa vänner, ja mycket var bra då men inte mycket bättre än nu. Men nu har jag förlorat så mycket att jag snart går i bitar.
Mycket är bra har hänt i år, jag började prata med Erica, Lina, Johanna, Elin bästis också i år tror jag, Josefine, jag blev vän med Linnea och mycket mer.

Wished that everything was perfect.